- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
145

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Terminen har denna gång börjat for mig
—liksom de flesta symphonier — i ett adagio.
Emedler-tid läser jag sjelf litet smått, t. ex. Cicero de
Ora-tore, och metar glosor i det klara vattnet. Huru
detta arbete kunnat vinna ett så högt anseende, kan
jag ej inse. Hela forsta boken är ibland det mest
innehållstomma man kan läsa. Respecten for detta
verk är väl af samma art med den respect man
visar ett ansigte, som räknar höga år och höga anor.
Man lyssnar med tystnad till hvad den fornäma
munnen jollrar på ett bildadt hofspråk, och kommer
någon vis tanke fram efter lång väntan, så ser det
hörande sällskapet betydelsefullt på hvarannan, och
hviskar: superbt! (26 Feb. 1827). .

När jag en sådan morgon som denna slftr upp
gardinen, och dagen står med sitt glada anlete midt
emot mig, liksom helsande mig ifrån en gryende vår,
så griper mig en foryngrande känsla, såsom stode jag
åter i lifvets förgrund, och skådade åt bakgrunden
med glädje och hopp. Men det räcker ej länge,
innan denna känsla’ forbyter sig i saknad, hvarvid jag
stämmer in med Geijer:

”En lustig pilt jag var utaf naturen.” m. m.

Man vore ibland färdig att afundas den oforvanskliga
gråstenen, som foddes före menniskoslägtet, och
öfverlefver det, utan att seklerna förmått förändra
hans physiognomi, eller rubba honom ur det
soste-nuto, hvari hans ”longvindade” lifsandar underhålla
hans mathematiskt-chemiska tillvarelse. Men så har
han ock Tiden helt och hållet på sin sida, hvilken
eljest väntar på ingen, alldraminst på menniskan,
hvars hjerta traktar ej efter ett fortvarande, utan
efter ett varande, som är incommensurabelt med
Tidens mått och steg. (11 Mars s. å.)

Dagb. Ant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free