Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskorna äro i sitt naturliga skick, äfven
så-* som sköna, mer eller mindre misslyckade porträtter
af sig Sjelfva, nämligen af den charakters-dypus, som
naturen följt i livars och ens daning.
Barndomsphantasien, äfven folkens, frambringar
det sköna, eller när den drifves ur jemnvigt det fula.
Ungdomen är det sublimas ålder, hvilket röjer sig i
gestaltlösa former af det oändliga, eller ock i cn
tra-gisk åsigt som i det s&sthetiska frambryter.
Det sköna är ej en afglans af det stora
universum såsom någon ting färdigt, utan det leder
plianta-sien, i fall det verkeligen är skönt, d. v. s. sublimt,
att fördjupa sig i ett universum, som står cverdeligen
under byggnad.
Det fordras af hvarje konstproduet, hvad som
fordras af hvarje menniska: den skall vara (icke en
sedolära; men den måste vara) sedlig. Ingen
grannlåt eller anständighet i drägten kan ursägta för
grann-låtssjnkdomar under kläderna: inga konstens
parfu-mer kunna qväfva stanken af moralisk förruttnelse.
I ett episkt arbete får väl icke författaren synas,
eller tala och imponera i egen person: men han
talar på mensklighetens vägnar,’ genom den
universa-litet och allmängiltighet grundåsigten i hans
framställning måste äga. Ilan träder sjelf från platsen,
sedan han leinnat verlden sitt foster, men läsaren
ställer sig på hans plats i stället, och tvingas att se
objecterna ur samma synglas som han. Har han
arbetat med osedligt sinne, så tvingar han läsaren med
det samma att antaga samma osedlighet för tillfallet,
och är i så måtto antingen corrumperande, eller
måste läsaren fördöma honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
