- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
206

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hela fr&gan oift’ det godas evighét bakom jordKfvets
skådeplats, och det rena begreppet om denna evighet^
hör religionsläraren till: dikten har blott att göra
med det godas evighet inom Sjelfva eulisserna, icke
utom dem; ingen annan poetisk rättvisa behöfver, fin
att man gör det goda den rättvisan att få vara ett
verkligt godt i sig sjelft, att man rättfärdigar det pft
stället, och visar det i negativt afseende fritt från
behof. Tragedien måste framställa det goda såsom
ett sådant, att det icke har sitt egentliga vara inom
tiden, ehuru det der uppenbarar sig och i denna
im-penbarelse, som med dét samma innehär dess
skns-mässa derifrån, ger lifvet sitt sanna värde otfti bo»
tydelse. Vore det i sig sjelf synd om det Goda, att
det ej får bygga och bo här nere i ändligheten, så
vore ingen mer att beklaga än Vår Herre sjelf,
hvilken är nog olycklig att alldrig få vara med inom tid
och rum, och i egen person deltaga i det animala
lifvets fågnader. Den äkta tragiska rörelsen gäller
ej det godas förgänglighet såsom godt, utan det
tim-ligas vansklighet i det hela, hvars förklarande genier
så hastigt lemna det åt sitt skugglif. Men den
innehåller med det samma den upplyftande känslan af den
högsta tillfredsställelse, genom den omedelbara
vissheten om ett godt, hvaraf verkligheten midt i sin
vex-ling är delaktig, och i hvilket all existens upplöses.

Geniet är Sjelfva kyskheten: dess eld fir en
Ve-stalisk, som renar och luttrar de orenaste ämnen,
genom ideens makt, — helt olika den utåt vända svala
konsttalenten, som skiljd från geniet är varm för det
som smickrar de lägre drifterna, men indifTerent för
den högre menniskans böjelser. De friheter geniet
tar sig, äfven om frågan vore om physiska
nakenheter, har den ensidiga talenten ingen rättighet att
eftertaga. Hos geniet förtäres deras sinliga effect

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free