- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
221

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dast derigenom att den 8r, och deii Isan ej vara*
utån att den dr af frihet. Det primitiva är således
ett lefvande evigt väsen, som vill sig sjelf, som vill
sin egen nödvändighet, och således är med sig sjelf
conscqvent, oföränderlig och En. Tar man borl
denna fria yttring af den högsta principen, så får maq
blott naturkraft, såsom blind fjäder för en mängcl
Isringlöpande hjul, alltsammans drifvet af ett tvång,
pcli bildande ert död meclianik. Men sådant är en
>notsägelse och omöjlighet: det finns i det fallet
ingen ansats, som sätter det helaig$ng: det kommer ej
längre än till den första enheten, och när man ej
kommer längre, är sjelfve denna enhet blott ett ens
logicum, ett oting. Motivet i all skapelse är
kärleken hos ett sjelfmedvetande, personligt väsen, soni
vill skåda sig sjelf i andra personligheter, och
derföre skapar dem efter sitt beläte. En ethisk kraft
är således principen i verlden, och dess uppfyllelse
är nniversi mål. I Gud sjelf är kärleken den
högsta lagen, och hjertpunkten i hans eget personliga
Jag. Naturnödvändigheten är, såsom blott sådan,
kärlekslös, och kan ej på något villkor vara principen i
en förnuftig och moralisk verld, ehuru dpn såsom
verldssjäl äfven är den konst, som skapar villkoren för
den moraliska verldens tillvarelse. Att ur den genom
utveckling skulle successivt uppstå en förnuft sv erld^
som till sin värdighet vore högre än den sjelf, är en
motsägelse; ty ingen ting kan vara princip, som icke
tillika är sitt mål, följakteligen måste principen
såsom den högsta tillika innefatta finalbegreppet i
samma lefvande act. Det första’ är ock det sista af
evighet, och den successiva utvecklingskedjan är den yttre
sidan af samma evighet. Innan fråga kan uppstå om
ändliga fömöftsväsen, måste ett oändligt väsen af
samma art utan grader vara gifvet. Verlden i alla
dess arter och grader är blott den systematiserade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free