- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
223

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på stället, ocb om hvad söm säges. Rätteligen säges
ingen ting — det är sällan meningen att mena något
på fullt allvare. Det egendomliga i talet felas, och
orden gå Utån ägare i toma rummet; ty hvad som
icke är talarens eg# t, kan ej heller åhöraren t i
livegna sig. Allt sammans är mer eller mindre en
väderlek: det handlar vanligen om väder — det
ut-föres med uttryck, som äro idel munväder — och
det slås, slutcligcn, i vädret; och när allt tagit en
ända, vet ingen hvarifrån det kommit, hvart dat
varit ämnadt, och hvart det farit. — I allt tal i våra
dagar råder en besynnerlig tonlösliet — det kommer
till en stor del af det skriftliga sättet att meddela
sina tankar. Derigenom äro orden mera ett slags
kammarmusik, än krigsmusik, såsom man i motsats
kan kalla de gamlas. De göra derföre sin största
lycka på den rent theoretiska vägen -— i praktiskt
afseende äro de, öfver hufvud taget, idel skrymteri.
Äfven hos de gamla drefs skrymteri med ord, men
detta var dock i form af sophisteri, och gick i alla
fall, ehuru lastbart det var, ut på ett bestämdt mål.
Dialectiken var hos dem för ingen del något otiöst,
utan tvärtom ett kraftigt hjelpmedel att åstadkomma
iiågot i det allmänna lifvet. Den rhetoriska sidan i
de gamlas bildning var visserligen en skuggsida, då
talekonsten upphört att vara patriotisk. Men drastisk
var den ändock, och uppfyllde sin bestämmelse, om
ock målet var tadelvärdt. Nu skrymtar man med
orden frimodigt — det är som det skulle så vara; ty
meningen är blott, att de skola gifva sig sken af att
vara nugot, då för öfrigt livar och en från
begynnelsen förutsätter, att de gå verkligen ut på ingen
ting — un heau rien är ändamålet, och man må
gifva allt sammans en så pathetisk accent som helst,
så är man dock nästan säker, att ingen tar sig
något oråd deraf: man kan skrymta bäst man gitter 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free