- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
225

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Iiela menniskoslägtet, att det rent af förfelar sin idé,
och lycktar med cn gräslig ondska efter så många
förberedelser till något stort godt. -— Den enda säkra
progression man vågar antaga är det Stora Helas;
der Optimismen ej kan vara annat än det Codas
stigande seger, icke en prsedestinerad oföränderlig
förträfflighet, som blott tillhör Ideen.

Jetnnför man det nittonde århundradets
theore-tiska och praktiska riktning med det adcrtonde, så
måste man medgifva, att det sednare i afseende på
conseqvensen och säkerheten i sitt bq^eende hade ett
stort löreträde. Förstörandet af hvad som då
brän-märktes med namnen fördomar och vidskepelse, tron
på den oinskränkta kraften och inneboende
förträffligheten i mennisko-naturen med ett ord philosophi,
ehuru en grundfalsk, var under den perioden en
ersättning för den religiösa öfvertygelse och
undergif-venhet under en högre makt, som under de
föregående åldrarne hade utgjort den constructiva eller
organiserande principan i hela samhällslifvet De
olyckor som skulle bli resultatet af denna nya
upplysning, den tomhet hvilken skulle uppstå efter dess
förskräckliga framfart, hade ännu ej blifvit intryckt i
sinnet genom någon ögonskenlig erfarenhet. Inga
tvifvel föreföllo att fördystra utsigten: alla voro fullt
vissa om den nya födelse, som skulle genomgå
menskligheten i följd af den moderna Apocalypsen:
meningar och handlingar gingo raka vägen mot ett tydligt
och bestämdt mål, som stod helt nära ■— nämligen
kullkastandet och bortrödjandet af allt som var, för
att lemna rum för hvad som skulle komma. Så länge
som väggarne af den gamla byggnaden brakade rundt
omkring, och tempel, altaren och throner föllo i
spillror, rådde glädje och enighet mellan verkmästarnes
de sågo och förtjustes öfver den synbara och osvik-

Dftgb. Ant. Ift.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free