- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
233

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nus, måste man passera genom nollpunkten för att
komma på plus. Fordrar man deremot, att
menskligheten skall försaka en redan vunnen cultur och
dess fördelar, för att återvända till ett primitivt
tillstånd, man må nu bestämma det huru som helst, så
fordrar man både en orimlighet och ett ondt:
menniskan hvarken kan eller får nedstiga till simpel
naturvarelse, till djur, ja! ej en gång till ett
mensklighets-tillstånd, som hon genom odlingen kommit öfver.
Mången handlingsmaxim, som hos Greker och
Romare var tillåten, och från deras moraliska ställning
ursäktlig, är från vår ståndpunkt med rätta otillåten
såsom ett fel, ett brott. Derföre är det ett
pheno-men af en förslappning i de moraliska principerna,
då menniskor vilja bemantla sina böjelser och lustar
med deras naturlighet, eller med exemplen ur
omenskliga vildhetstillståndet, eller ur de redan eultiverade
folks tillstånd, hos hvilka sedlighetsbegreppet ännu
ftr på en lägre grad af utveckling. Man har med det
samma förklarat sedligheten blott för en convenans,
som förändrar sig efter tiden och nationers tillfälliga
tycken eller lynnen, i stället för att den är sjelfva
kärnan i menniskonaturen, som förändrar sig af
nödvändighet genom organisk utveckling, och förklarar
genom historiens studier sin inneboende idé uti
tydligare bestämningar, och rikare former. Den christna
menniskans hedendom, om ock alldrig så sesthetiskt
förskönad och evdaemonistiskt försötmad, är af cn
vida förderfligare verkan på hela sinnelaget, äfven
då den ej utbryter i juridiskt antasteliga gcrningar,
än den egentliga hedendomen, med dess grofva
oseder, laster och brott.

Imperare sibi maximum est imperium, säger
Seneca. Nå väl! det år ett stort välde att herrslsa
öfver sig sjelf. Men dermed är dock iele all mora-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free