Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan bellettrister och praktiska prosaister råder
vanligen en ömsesidig antipathi, oftast å båda sidor
obillig. Bägge vilja gerna förneka hvarandra ett högre
menniskovärde. Affärsmannen är i poetens ögon en
förstockad materialist, som saknar allt sinne för men-»
niskans högre och ädlare angelägenheter: poeten
deremot betraktas af den andre som en phantast, ea
spelman, jongleur, onyttig och oduglig fbr det verk*
liga och rätta meqniskolifvet. I sin ensidighet kunna
begge, tycker jag, rätt gerna ta hvarandra i hand.
Den ensidige affärsmannen drifves egentligen blott af
sak-intcresse, den ensidige poeten åter af ord*
interes&e, och beggc äro lika skiljda ifrån egentligt
mennisko^intcrcsse, Fastän den ene sjunger om
det bästa, det ädlaste, det mest hjertnypaude, så är
det icke derföre sagdt, att han invärtes är mer
hjert-lig än den kalle verldsmannen, som .i sina calculer
hehandlar menniskor såsom siffror, med hvilka han
utför sina räkenexempel. Gör icke poeten precist det
samma, om han interesserar sig fbr menniskor blott
så vida, som de förse honom med ämnen för poeti*
ska iakttagelser och aestlietiska målningar? Den stora
vigt, som poeter lägga på huru det låter, förer dem
mången gång ifrån den innertfga och vackra, men
tysta, föreningen med menniskor för deras egen skulL
De förälska sig så lätt, likt Pygmalion, i skönheten
af de bilder, som de med sin konst frambragt; och
det är fara värdt, att denna kärlek utesluter den rena
menniskokärleken lika mycket, som den hos
statsmannen , cmbetsmannen, köpmannen försvagas af de*
ras dagliga mechaniska bestyr. Poetiska
professioni-ster, som ej vilja vara annat än poeter, och som
anse sig för ett slags priviligierade väsenden, blott
för det de lyckas att uttrycka det menskliga i skön
form, äro mången gång lika stora egoister, som de
irfförgmän, som ej vilja vara aunat än affärsmän —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>