Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sol och sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn ljus och glädje; men ack, huru få äro
icke de, som vilja öppna sina hjärtan för
hans rika gåfvor.
Vi äro arma syndare, som icke förtjäna
annat än straff. Därom hafva vi läst, därom
hafva vi hört talas; men månne icke de flesta
ibland oss ändå sakna själfkännedom? Det
finnes människor, hvilkas hjärtan kunna
förliknas vid kamrar, hvars fönster vetta mot
skuggsidan. Dessa kamrar kunna vara
smakfullt möblerade, och så länge solstrålarne ej
tränga in genom fönsterrutorna, kunna de
ock synas rena och dammfria; men låt
solstrålarna tränga in, och vi se genast en
dammrand möta dem. Så går det, då
evan-gelii ljus får lysa in i den egenrättfärdiga
människans hjärta. Där uppenbaras mycken
orenlighet, som kommer den förut
själfbe-låtne och egenkäre att blygas. Högmodets
stolta träd måste nu falla, och den
förödmjukade syndaren böjer sig vid korsets fot
och beder om nåd. Ingenting är dock
svårare för människan att lära än det, att känna
sig själf. “Det sätt, hvarpå ljuset så
småningom uppgår i mångens själ“, säger en
iakttagare, “framlyser af den erfarenhet, som
gjordes af en person, hvilken tillhörde den
romersk-katolska kyrkan, och hvilken jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
