Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangelii skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, då vi ankrat i den brustna klippans refvor,
känna vi oss trygga och njuta lugnt af
nattens hvila på vår säkra farkost.
Hoppet är en dyrbar klenod, hvars värde
vi ej kunna fullt uppskatta. Den, som intet
hopp äger, är mera beklagansvärd än den
dödsdömde fången; ty äfven han kan ännu
möjligen se en hoppets stjärna lysa i fjärran. —
Utan hopp kan ingen människa lefva.
Den sjuke hoppas, att hälsa och krafter
som svunnit skola återvända i dagar som
komma, och den fattige hoppas med tiden
få en drägligare tillvaro på jorden.
Sånings-mannen strör ut den dyrbara säden i
jorden och hoppas att en dag få inbärga
rika skördar i sin lada. Soldaten trotsar
det häftigaste kulregn, där han drager fram
på stridsfältet, ty hoppet lifvar hans mod,
och samma är förhållandet med seglaren på
vredgad bölja; han förtvifiar icke, utan
hoppas att en gång nå den lugna hamnen.
Men det gifves ett falskt — såväl som
ett grundadt hopp. Den obotfärdige
syndaren, som hoppas, att intet lif finnes
bortom grafven, och den egenrättfärdige
fariséen, som förtröstar på sina goda gärningar,
hafva båda ett falskt hopp, som icke håller
att lita på den dag, då dödens allvar ställes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
