Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett återsken af Kristi ljus då ler
I allt, som lefver och hans kärlek andas.
Men lifvet sig i skilda former ter,
Och många färger i hans rike blandas.
Hvar särskild gåfva har sin gifna rätt,
Hvart öga fattar på sitt eget sätt,
Som ljuset bryts i millioner droppar
Och våren ler i alla spruckna knoppar
Och drifvan glänser ifrån fjällets toppar.
I kärl af ler vi bära himlens skatt,
Och endels blott vi fatta nådens gåfva,
Det återsken vi sprida här är matt;
Den röst är svag, hvarmed vi Herren lofva.
Men om vår afsikt blott är ren och varm
Och faderns kärlek andas i vår barm,
Ur syskonkedjan strålar skola lysa
Till dem, som än i otrosnatten frysa
Och syndens nöd i sina hjärtan hysa.
När sol gått ned och det är dunkel kväll —
För hvarje öga, som om natten vakar,
Går månens lampa fram ur fästets tjäll
Och stjärnljus tändas i dess gyllne stakar.
Det är ett återsken, som sänker sig
Till hafvets bölja och till öknens stig
Och visar väg, så länge natten räcker,
För den sin blick mot mål och hemland sträcker,
Tills dunklet flyr och morgon åter bräcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
