Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vemod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Vemod.
Spolen sjunkit, dagen svalkas,
Stilla ro sig gjuter ner;
Mildt den svala kvällen nalkas,
Som sin dagg åt blomstren ger.
Tyst står skogen, lugn är viken,
Frid och dröm tycks prägla allt;
Men han går, af lifvet sviken,
Med ett hjärta vekt men kallt.
Minns de forna, ljusa stunder,
Minns mång’ skön och ljuflig kväll.
Hvarför går så mycket under?
Hvarför är ej mänskan säll?
Återsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
