Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i danska ordet Hoi; ö är det slutna ö-ljudet i
högsvenska ordet mö. Hos e-, i-, u-, å- och
ä-Ijuden märkes i denna munart ingen antydning
till skilnad emellan öppet och slutet ljud.
Däremot förekomma tväljuden ai och au, af hvilka
det förra står i stället för slutet e i
högsvenskan, t. ex. batn, ben; det senare för slutet å,
t. ex. gau, gå. Det korta i, som förekommer
efter själfljud, uttalas mycket kort och lent. Af
medljuden uttalas alla, som ej äro kursiverade,
med sitt ursprungliga ljud, således k i ordet
kär, högsv. karl, såsom k; de kursiverade
däremot beteckna andra ljud än de ursprungliga
nämligen, liksom i högsvenskan, k, kj och tj
tje-ljudet; sk och sj sje-ljudet sarat n och ng
näsljud. W är det engelska w. Detta med
af-seende på beteckningssättet. De egendomligare
orden och ordformerna äro tolkade under
visorna.
Upsala i maj 1878.
Författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
