Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
IV.
Berlin.
9 Juli— 26 Anguiti.
Midt i min bästa sömn, utsträckt pà en maklig soffa, blef jag
väckt af ett försvarligen välklädt, medelåldrigt och särdeles
kruserligt qvinfolk, som höll i handen en liten kruka med
smultron, och ville att jag skulle köpa dem. Jag svarade,
half-vaken, att jag inga smultron behöfde, att jag vore öfver all
beskrifning trött och önskade blott få sofva i ro. Men hon
var så envis, att jag ändtligen, for att slippa henne, beslöt
köpa hennes bär; spärrade alltså upp ögonlocken så högt jag
förmådde, räknade fram penningar, men gaf i sömnyrslan —
hvilket jag först efteråt märkte — åtta groschen i stället for
de fyra hon begärt; hon trodde mig förmodligen vara en kund
af någon vigt och förmån, stannade, trädde fram till soffan och
höll ungefärligen följande oration:
«Mein lieber, süsser, junger Herr! Die
Erdbeeren haben Sie freilich bezahlt, aber nicht den Krug;
Sie dürfen ihn jedoch über diesen Tag behalten, denn
wo wollten Sie sonst die Erdbeeren hinthun? Meine
junge Schwester, die leichte Füsse hat, kann ihn
heut Abend bei Ihnen hohlen, wenn Sie zu Hause
sind; sie kann auch Morgen früh, oder wann und so
oft Sie befehlen, mit neuen Erdbeeren
wiederkommen. Das gute Mädchen ist allerdings in der ersten
Knospe ihrer Blüthe, ja sogar ein wahres Wunder
von Schönheit; aber was würde sie zu befürchten
haben bei honetten Herren? Und ich will drauf
schwören, dass Sie ein eben so edler Mensch sind als fei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
