Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
vi4 Gensd’arm-torget; det var afton, och den ofantliga, nn i
flammor på alla kanter blossande byggnaden, som alltsedan
middagstiden varit lågornas rof, liknade i qvälldunklet en lång
stund, med sin oskadade stomme och alla dess lysande
fönstergluggar, ett konungsligt salamander-palats; eldskenet bestrålade
det lilla magra anletet, under hvars larv i detta ögonblick
förmodligen spökade några dussin vidunder och äfventyr. Denna
brand, som i begynnelsen försatte Berlin i den yttersta
förskräckelse, men snart genom Försynens och vindarnes gunst
förvandlades från fara till dekoration, församlade på
Gfens-darm-torget hela Berlins vackra verld och qvarhöll den inpå
sena natten: man såg rätt förnöjd ut och tycktes trösta sig
öfver den kostsamma förlusten med en viss tillfredsställelse, att
skådespelshuset i sin undergång dock sjelft föranstaltade ett
skådespel. Mest beklagades för öfrigt mistningen af
garderoben och dekorationerna, hvilka ock i sanning voro så dyrbara,
så präktiga, så inrättade af fantasi och smak, att knappt någon
europeisk theater troddes i dessa beståndsdelar kunna med den
Berlinska mäta sig. Tvenne dekorationer i ofvannämnda opera
kan jag aldrig förgäta: de brusande skogs vattnen och den af
dem bildade holmen, på hvilken Undine och Huldbrand första
gången kommo tillsamman, om natten under den gamla
fiskarens klagoskri; samt det färgrikt skimrande, genomskinliga
palats på Medelhafvets botten, der den trogna hafsprinsessan
slutligen visades åter med sin älskare och make förenad.
Öfverhufvud gjorde denna opera på mig ett förtrollande intryck;
och likväl skulle hon ännu vida högre behagat mig, om jag
aldrig hade läst den ypperliga sagan, hvars ande är egentligen
för ljuf, för öm, för luftig och späd att kroppsligt frambefallas
på ett brädgolf midt ibland den plumpa verkligheten. Det
oaktadt har hon bestyrkt mig i min öfvertygelse, att detta
slags dramatik bör alltid välja sagan till sin källa och magien
till sitt rike. Denna åsigt var Mozarts; och endast ett sådant
musikaliskt snille, som Glucks, kan lyckas att göra den så
kallade heroiska, på tragediens område ingripande operan uthärd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
