Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
och vräka dem i en hög på golfvet, der min värdinna, som
instörtade från gatan blek af det sedda eldskenet, fann mig
redan segrande, med en vattenflaska i handen, trampa bland rök
- och flammor. Det var en ung, minauderande och illslug enka,
som gick ut på att vara sentimental och nerfsvag; hon
betygade mig i den allrasirligaste Berlinar-dialekt sin
tillfredsställelse öfver händelsens utgång, ville ge mig droppar for den
förskräckelse, i hvilken hon trodde mig vara råkad, och sydde
ofördröjligen med egna hvita händer ett par små svarta
siden-gömslor åt mina förbrända tummar: men lät mig icke
dess-mindre två dagar derefter betala den till aska förvandlade
dubbelgardinen åtminstone åtta gånger öfver dess verkliga värde.
Jag var i alla fall belåten med mitt ödes vändning: Preussen
fick behålla sin hufvudstad och jag mina papper.
Dagen efter detta äfventyr blef mig sagdt, att
Oehlenschläger vore ankommen till staden; hvarpå jag genast, nästa
morgonstund, uppsökte honom i Solens hotell under
lindarna. Han hade nyss lemnat Wien och ämnade sig till
Köpenhamn, der han nu redan befinner sig. Lyckligt har således
han slutat den frivilliga landsflykt, i hvilken han begaf sig för
att njuta någon frid undan Baggesens och dess -aners
skällande larm. Af min återstår ännu största delen. — Jag blef
mycket artigt emottagen, och sedan vi språkat hvarjehanda om
ställningarna i danska och svenska litteraturen, hvilken senares
nyaste händelser icke voro honom obekanta, uppläste han för
mig några bitar ur sin yngsta dikt Fredriksberg, ett slags
kedja af små idyller öfver hans födelseort och första
barndomsintryck. Det är i sanning ett nöje både att höra honom läsa
och betrakta honom mir han läser: örat gläder sig öfver
böjligheten af hans angenäma röst, och ögat öfver den lifliga
rörligheten i hans vackra anletsdrag. Han har verkligen, såsom
ryktet berättat, ett prydligt utseende; och hufvudet kan med
skäl kallas skönt. Någon har sagt, att han vill låta sin
Un-der-lampas hjelte, Aladdin, gälla för sitt eget portrait; och i
det fallet må honom gerna medges, att åtminstone syskon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
