Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
förvärfva. Det är icke tid att hvila, och allraminst att skryta.
Måtte det vara sannt, hvad jag sjelf så gerna håller troligt,
att roten af vårt folks lynne ännu har bibehållit en hos
släg-tingarne kanske icke mer så ymnigt uppqvällande saft af
sundt och manligt lif! Men ingenting, och allraminst
ädelmodiga utlänningars förskönande vitsord, bör forleda oss att
glömma, hvilken ansenlig del af samtidens synder jemväl vår
halfö bär på sina svigtande skuldror. Yppar sig mångenstäds
ett högmod, som vill förneka detta, så måste vi deruti se en
farlig tänkesättets förruttnelse, lätt mäktig att sänka oss med
allo i den afgrund af flärd och giftiga dunster, som redan så
länge gapat oss till mötes.
Men jag faller i predikoton, och förgäter, att du begärt
anmärkningar öfver den Tyska Litteraturen sjelf, i samband
med den sällskapliga bildningen och de charakteristiskt
allmänna grundsatser, hvilkas bestämmande inflytelse på tyska
folklifvets närvarande dag- och nattsidor är oförneklig. Denna
gången har jag ej tid att ordentligt fresta på ett uppfyllande
af din begäran. Jag samlar dock i stillhet öfver dessa
ämnen mångfaldiga drag till en framtida teckning. Oveldig
skall den åtminstone bli, om ock for öfrigt i alla hänsigter
ofullkomlig; jag kan ej undgå att se på närmare håll, hvad
jag redan på afstånd i Sverige såg temligen tydligt, huru ofta
det parti, bland hvars anhängare man der uppställt mig,
bekräftar sanningen af Napoleons utsago i Warschau, att «blott
ett enda steg aflägsnar det Sublima från det Löjliga.» Det
sublimaste i Tyskarnes litteratur är kanske den idee af
litteratur, som den sjelf uppställt sig till föresyn och syftemål;
och denna tanke af ett i oändlighet organiskt andligt Helt, i
hvilket, såsom i en alla krafter sammanbindande och
återspeglande enhet, en stor nation bevarar och igenkänner för alla
tider bilden af sitt högsta lif, är så skön, att man derföre bör
ursäkta, om hela nationen, under första glädjeruset af dess
klara uppfattning i sitt medvetande, känner sig frestad att
liksom resa sig i massa till författarskap. Det mångskrifveri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
