Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
*) Af Steffens, med hvilken jag i begynnelsen af September
här lefde några herrliga dagar, har jag bekommit
rekommen-dationsbref till Schelling, hans Busenfreund, så att jag blir
af denne mottagen såsom en gammal bekant. Schelling har
nyligen gift sig för andra gången med en ung flicka, dotter af
poeten Gotter, och Steffens, som just anlände med Schütz (Förf.
till Lacrimas) hit från en resa i Södra Tyskland, kunde ej nog
berömma hans charmanta fru och sällheten af hans husliga
lefnad. Steffens är en gudomlig man; en outsläcklig
Begeisterung klappar i hans bröst och eldar hans blickar; under
lockar, som begynna gråna (följd af otaliga mödor och bekymmer),
bär han en ynglings hela lif och rörlighet. Har ett mycket
ädelt utseende, och mera Charakteren af en Officer än en
Professor; bär jernkors-orden på sin röck och påminner sig gerna
den förflutna krigstiden. När han talar om ämnen, som röra
hans allrainnersta, t. ex. sina barn, som äro döda, Tysklands
intellektuella och politiska bestämmelse, Skandinaviens (särdeles
Norriges) välgång, sina vänner Schelling och Gneisenau m. m.,
då fyllas hans strålande ögon af tårar, och under en rörelse,
som omotståndligt fattar alla åhörare, strömma de skönaste
tankar öfver själens odödlighet, öfver nationers och staters
högsta intressen, öfver Philosophi och Religion ifrån hans
läppar, i de sublimaste och dock alltid okonstlade och naturliga
uttryck. Mig kände han lyckligtvis redan genom mitt
skyddshelgon Am. v. Helvigs beskrifning på en fördelaktig sida, och
bemötte mig med en hjertlighet och tog afsked af mig med
en ömhet, som jag aldrig kan förgäta. Annars började vår
bekantskap lustigt nog, hos en Professor Hartmann, berömd
Historiemålare och min goda vän, med en häftig träta öfver
Sveriges och Norriges förening; till vår värds synnerliga
förundran, emedan han är en mild och foglig man, helsade jag
Steffens med dessa ord, just som han stigit inom dörren med
*) Här slutar Atterboms utarbetning. Fortsättningen af detta kapitel
utgöres af ett bref, ursprungligen till L. Hammarsköld.
Atterbom. II Afd. I. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
