Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
i sitt inre, att Hjort och jag skulle behålla i vårt minne blott
denna bild af henne. Sedan sällskapet rätt hjertligt och
poetiskt tillbragt qvällen, och skillsmessans ögonblick nalkades,
uppläste Malsburg några verser till mig, hvilka genom sin enkla
hjertlighet rätt mycket rörde mig, och Loeben spelade på
pianoforte den bekanta gamla Tyska visan: «Es ritten drei
Reiter zum Thor hinaus, Ade! —–Ade! Ade!
Ach, Scheiden und Meiden thut weh!» — du känner
henne säkert. Och så skildes vi — på ett sätt, hvarom jag
ingenting vidare kan säga, än att «das Scheiden und Meiden»
that sehr Weh. Dessa menniskor allasamman hafva behandlat
mig med en vänskap, en kärlek, sora jag hvarken i denna
eller någon tillkommande verld förgäter. Mot Loebens poesi
kan visserligen till en del med skäl mycket sägas, men såsom
menniska är han onekligen en af de oskyldigaste, frommaste
och renaste själar, som i dessa förderfvade tider andas på
jorden. Eör dessa egenskaper kan man gerna ursäkta någon
sjuklighet och stundom omanlig vekhet. Och Malsburg håller jag
af, som vore han min Bror. — Bland dem, som Malsburg
bjudit och af förhinder ej kunde komma, saknade jag med någon
förtret Fröken v. Winkel (jag har tvifvelsutan nämnt henne i
något bref till dig eller till Palmblad); icke så mycket för
hennes egen skull, som för en ung flickas, hvilken är hennes elev
— den, för hvilken jag egentligen satt Tyska ord till
Nec-kens Polska, ehuru jag inbillade hennes läromästarinna att det
skedde på hennes vink och till hennes ära —. Jag hade
väl på förmiddagen gjort ett afskedsbesök, som kunde vara
tillräckligt i afseende på hvad jag hade att säga Fröknen, men
ganska otillräckligt i afseende på hennes lärjunge. Jag måste
skiljas ifrån denna ytterst lakoniskt och ytterst kallt, emedan
jag i ett tète-à-téte ined Fröken Winkel, d. v. s. när ingen
tredje interlocuteur var tillhands för att bispringa mig, alltid
kände mig verstimmt — och så kommo på köpet ett par
förhatliga Fransoser, hvilkas anblick jagade mig på dörren.
Denna Therese von Winkel agerar nemligen Dresdens Corinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
