Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
tig och dunkel, med några mullrande qvarnar — himlen var
mörkgrå, och blott i vestern ljus, der solen tog afsked; vi stodo
på en punkt, som dominerade öfver hela nejden, med en fri
och vidsträckt, men stum och i tigande minnen hvilande
synkrets; den lilla staden, som tillhörde det närvarandes
hvardaglighet, var på denna ståndpunkt alldeles undanskymd för våra
ögon. Das Herz gieng mir auf; minnet af Tiecks
sorgspel försmälte i mitt inre med dessa yttre bilder. En lång
stund lutade jag mig öfver ringmuren åt den sidan, der
nedanför en lodrät förfärlig brant Elsterfloden tumlar sig förbi;
bredvid mig hade jag ett torn, som sannolikt varit det fordna
borgfängelset; jag erinrade mig Goethes Lied vom
gefangnen Grafen, och det förekom mig nästan som vore jag sjelf
der gefangne Graf, och hörde ur dalen och från flodranden
upp till mig naturens och kärlekens klagan:
«Dort unten wandelt an dem Bach
Das treuste Herz der Erde» m. m.
Det naturliga, naiva, menskliga, hjertliga, det äkta
historiska i alla dylika ballader och romanser, lär man sig
först rigtigt förstå, när man kan bokstafligt säga att man
står på Balladens och Romansens egen grund, jordmån,
territorium. De i större och mindre dimensioner afbrutna tornen
prunka nu med capiteler af unga björkar och lindar; ofvanifrån
och genom alla gluggar meddela sig fullkomligt omedelbart
stjernor och elementer; på väggarne kan man likväl ännu här
och der upptäcka spår till målningar och bilder. Äntligen
påminte vi oss dock, att vi voro lefvande menniskor och icke
vålnader, som uthärda med att oupphörligt sväfva kring ruiner
och grafvar; vi började således vår nedgång på en annan sida,
der vi att begynna med måste taga händer, knän och
bakdelar till hjelp, men omsider kommo på en väg, som tycktes
hafva varit den gamla hufvudvägen till borgen. Denna var
visserligen mycket beqväm, jemförd med de Vendiska
vägarne, efter hvilka man visade mig spår i det såkallade
Sachsiska Schweiz, och hvilkas inrättning verkligen gränsar till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
