Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
osa en historisk märkvärdighet, och denna var — just
värdshuset sjelft. Det hade räknat Ottavio Piccolomini och
Carl Gustaf Wrangel bland sina fordna gäster. En
dugtig byggnadsart i gammaldagsstyl, med ett rymligt galleri, som
innantill från andra våningen lopp rundt omkring gårdstomten,
gjorde det värdigt att förherrligas af en dylik heder. Denna
stengång förekom mig ofta rätt treflig, isynnerhet då
taffelmu-sik skallade från den vid dess ena sida belägna matsalen.
Floden Pegnitz flyter ungefär midt igenom den ansenliga
staden, hvars närvarande folkmängd, omkring 28000 menniskor,
icke svarar mot dess från lyckligare tider bibehållna omfång*).
Af de sålunda bildade hälfterna kallas den ena Lorenz- och
den andra Sebalds-sidan, efter Nürnbergs tvenne äldsta
huf-vudkyrkor, som blifvit uppbyggda åt dessa helgons åminnelse.
På Sebalds-sidan låg vårt värdshus. Nämnde flod, icke stor,
snarare mindre än medelmåttig, danar genast vid sitt inlopp
en liten ö, och längre fram inuti staden ännu tvenne andra.
Den första, som heter die Schütt och med sitt namn
tillräckligt betecknar sättet af sin tillkomst, är planterad med lindgån
gar och bestämd till en offentlig spatserplats, hvilken under
sommarmånaderna må vara rätt angenäm. Sannolikt erinrar
dig floden Pegnitz om det gamla poetiska gillet «die
Pegnitz-Schäfer,» som också stundom benämnde sig «der
Pegnitzische Blumen-Orden,» samt ännu, enligt sägen, fortsätter,
om icke ett blomsterlif, dock åtminstone ett gräslif på dess
stränder. Deremot vet jag ej om du känner, att dessa
Peg-nitz-herdar, som äfven under sin välmakt voro en klen
ersätt-’ ning för det förlorade mästarsångar-skrået, ägde i sjuttonde
århundradet en egen vid strömmen belägen lund, kallad das
*) Den krönte Poeten Conrad Celtis, stiftaren af ett efter honom
så-kalladt Celtiskt Sällskap, och vän af Wilibald Pirkhaimer, i hvars
hus han bodde, angifver i en mot slutet af femtonde århundradet
författad latinsk beskrifning öfver Nürnberg dess invånares antal till
5200Ü. Förf. — (Uppgiften om folknumern är från 1817, men
sannolikt äfven då för ringa. Nürnberg, som under sin högsta blomstring
anses ha ägt 90 t., har äfven nu öjver 50 t. inv. U. a.)
Atterbom, II Afd. I. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
