Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
vudkyrkorna söndrat allt hvad utom ringmurarne ligger,
upphöjt de ofvannämnda till sockenkyrkor; de öfriga äro nu
tillslutna, nyttjade till förrådsbodar eller ock fullt ödelagda, efter
närvarande tids bruk och skick. — Tänkvärdigast var mig den
underrättelsen, att efter den här år 1524 segrande
kyrko-refor-mationen har Lutherska församlingen vid gudstjensten
offentliga utöfning behållit ungefär två tredjedelar af den
romerska ritualen, och detta just enligt ett af Luther sjelf på
begäran gifvet godtfinnande. Ett nytt bevis, huru långt
Luther, som af Christendomen med skäl kan anses för dess siste
kyrkofader, var aflägsen från en del nymodiga Protestanters
fanatiska abstrakthet. Först i de sista tiderna har det gång
efter annan för denna lyckats att jemväl här vinna öfvervigt, t.
ex. år 1810, då man afskaffade den ännu i Sverige brukliga
messeskruden vid nattvardens utdelning. Häröfver betygade
föröfrigt min man så mycken glädje, att jag äntligen insåg det
han sjelf var en prest — en upptäckt, som tillräckligt
förklarade mig hans kyrkohistoriska åsigter. För att göra ett slut
på det for mig af allt sladder förhatligaste, nemligen om
förnuftets seger öfver fördomarne, — emedan de flesta menniskor
hvarken veta hvad förnuft eller fordom är, — föll jag honom
i talet med denna gammaltyska rimvers, den jag tillsporde
honom om han kände:
«Hätt’ ich Venedigs Macht,
Augsburger Pracht,
Nürnberger Witz,
Strassburger Geschütz,
Und Ulmer Geld:
So wär’ ich der Eeiehste in der Welt!» —
Ja, svarade han, men nu står det i alla dessa städer illa till
både med makten och penningarne! (Också med vettet, tänkte
jag för mig sjelf.) Och nu kommo vi på allahanda
charakteri-stiska drag af Nürnbergs fordna välmåga, bland hvilka knappt
något syntes så behaga honom, som vinhandelns flor i
sextonde århundradet. Under det vi spisade sista rätten och tömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
