Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
ett kapell hafva stått, som den H. Bonifacius, Tyskarnes förste
apostel, lät uppbygga år 716 till S. Petri ära. Den H.
Sebald, som enligt Nürnbergska legenden var en dansk prins,
ville blott i detta kapell låta begrafva sig, och man uppfyllde
hans åstundan. Mängden af dem som valfärdade till hans
graf blef snart så stor, och så varm aktningen för hans minne
samt fortfarande underfulla välgerningar, att byggnaden
småningom utvidgades från ett litet kapell till en stor och kostbar
kyrka. Omöjligt är nu att afgöra, om någonting qvarstår af
det aldraäldsta, förmodligen ganska oformliga, murverket från
Bonifacii dagar. Efter flerahanda tillökningar, erhöll
Sebaldus-kyrkan omsider sitt närvarande omfång och utseende mellan
åren 1361 och 1377. Denna sista fullbordade förstoring faller
i en tidrymd, då den egentliga göthiska byggnadskonsten
redan stod i blomstring. Af allt detta inser du lätt, att man
här ej får söka den ur en enda tanke tänkta, den i alla sina
delar likartade, den i det helas mångfaldiga frihet dock
öfverallt med sig sjelf i sträng lagbundenhet sammanstämmande
styl, som utmärker t. ex. domkyrkan i Cöln, eller något annat
af den fullmogna Göthiska konstens mästerstycken. Och likväl
saknar man ej, vid betraktandet af närvarande kyrka, ett rikt
och upplyftande intryck: man gläder sig åt de riktigt
fulländade tornen (som endast på afstånd synas för små i förhållande
till den öfriga efter ett mer och mer utvidgadt mått
småningom förstorade byggnaden), åt de omvexlande vackra
bildverken och ut8irningarne, af hvilka de yngsta äro nästan
österländskt yppiga, i fönster, öfver dörrar, på pelare och murar;
ja sjelfva sandstenen, hvaraf alltsammans är gjordt, är genom
sin rödaktiga färg för åskådaren angenäm. — Hvad deremot
utan dennes förlust kunde vara borta, är ett mellan tornen
befintligt stort crucifix af messing, hvaraf de Nürnbergska
ciceronerna göra mycket väsende: det är massift och i alla
afseenden tungt; Christus är, om jag mins rätt, bildad efter en
stark och tjock mjölnaredräng, som tjenade konstnären till
modell! Utom denna blott löjliga märkvärdighet har bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
