Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
öfver boningens föga lofvande invärtes, tog för att vara den
endast &t öfvade kännare bevarade rariteten. Men vår man
kom verkligen fram med fyra gamla taflor af ett utsökt väfde,
dem ban måhända stulit och gömt undan, för att i
hemlighet sälja vid lämpligt tillfälle. De voro i den styl, som Goethe
utan synnerlig grund kallar nederrhenskt-byzantinsk, det
vill säga stylen af det äldre Tyska måleriet långt före Schöna
och Dürers tid *) På träd, i glänsande guldgrund, med de
klaraste färgor, mycken rigtighet i teckningen af alla hufvuden,
och en ungdomlig frisinnighet i den stränga behandlingen,
tycktes de stå i nära frändskap med den också för byzantinsk
utgifna taflan, som du torde påminna dig från gårdagens
beskrifningar. Mannen utbjöd dem nu till salu, och begärde för
alla fyra en i sanning högst måttlig, ja mindre än billig summa.
Isynnerhet lockade oss en aflång, der trenne ypperliga med
tiarer krönta hufvuden, förmodligen kyrkofäder eller heliga
biskopar, allvarligt och lockande blickade på oss. Men vår kassa
var tyvärr ej i förstlig belägenhet, oaktadt säljaren numera utan
omsvep lät oss förstå, att han höll oss för prinsar som reste
incognito. Då vi här insvepte oss i ett än mera mystiskt
mörker, låtsade någon öfverraskning, gjorde tecken åt hvarandra
o. s. v. steg hans gissning till orygglig visshet, och då han
ledsagat oss till den yttersta borgporten, bönföll han äntligen med
den bevekligaste uppsyn och i djup.aste underdånighet att
i förtroende få veta, med hvilka durchlauchtiga personer
han dessa tvenne dagar haft den nåden att umgås. Han svor
högt ooh dyrt att ej missbruka vår hemlighet. Slutligen ställde
vi honom dermed någorlunda tillfreds, att vi lofvade återresa
genom Nürnberg efter några månader, och yttrade det hopp,
att då möjligtvis fem betänkliga omständigheter förändrat sig,
hvilka nu tvingade oss till den strängaste försigtighet. —
Lorenz-kyrkan, Nürnbergs största och skönaste
byggnad, är isynnerhet derigenom redan vid första ögonkastet sin
*) Anna Wohlgemuth synes mer, Sn sina samtida och sin store
lär-jung», närma sig till den Cöllniska (Nederrhenska) målarskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
