Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
kas mästerliga fördelning och harmoniska samklang ingenting
annat låter säga sig, än att hela fönstret i all sin yppiga och
af så många små delar sammansatta brokighet tycks vara
slipadt fram ur ett enda ofantligt och mångfärgadt kristallstycke.
Min själ var så uppfylld af denna färgprakt och
betraktelser öfver medeltidens religiösa herrlighet, under det tillika
oupphörligt sång och orgeltoner brusade omkring mig, att jag,
trots all min vördnad för mästar Adam Krafft, icke utan
någon möda bragte mig till en ordentlig åskådning af hans i
denna kyrka nära intill högaltaret befintliga, ryktbaraste arbete:
det är ett tabernakel eller såkalladt sacrament-hus, som likt
ett göthiskt torn i smått, men dock 64 fot högt uppreser sig
vid en pelare på höger ända intill hvalfvet; det är tillhugget
och genombrutet i sandsten, smyckadt med föreställningar ur
Christi lidandes historia och utarbetadt med en så obegriplig
finhet och sirlighet, att Sandrart tillskrifver honom en sedermera
förlorad vetenskap, som bestod i ingenting mindre, än att upp-l
blöta hårda stenen, gjuta den i former af lim och stötta stenar |
(Leimen und gestossenen Steinen) samt sedan låta den hårdnaf
igen. Detta tabernakel är i Lorenzkyrkan hvad Sebaldi
grafvård är i den andra; och i sanning har Krafft här, i värdig
täflan med sin vän Vischer, tillvägabragt nästan mer än det
möjliga för att ur sitt stelare, ovilligare ämne utbilda samma
med full vegetabilisk frihet uppåtsträfvande poetiska lif. Han
arbetade i fem år på sitt verk, fullbordade det år 1500, och
hans egen bild, i kroppsstorlek, med verktyget i handen,
understödd i bördan af sina tvenne gesällers, bär fotställningen af
den djerfva byggnaden. De äro alla tre knäböjande, och deras
verk uppstiger öfver dem såsom en bön till den Allsmäktige,
som sannolikt med välbehag sett och befrämjat deras fromma
möda.
På aftonen besökte vi Theatern, för att ej bära på vårt
samvete en längre försummelse af ett ämne, som af de flesta
resande anses så vigtigt. Öfver theaterhuset står med stora
gyllne bokstäfver: National-Theater. Liberalt nog att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
