Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
öfriga såsom en mildrad fortsättning. Dessa åldriga guda- och
krigarbilder ha en märkvärdig stämpel af sträng
religions-mystik. De, som förfärdigat dem, trodde tvifvelsutan att en gud
föga hedrades, om hans bild förtjusade liksom en vacker
menniskas. Väl tillkännager samtliga gestalternas utarbetning en
redan grundlig kännedom af menniskokroppen, och det nakna
viker ingenstäds, utom i behandlingen af hufvud och ansigte,
från lagarne af punktlig natursanning. Men icke blott en viss
dyster böjelse för magerhet, som tydligen är uppsåtlig (liksom
ock i den äldre Christendomens bildande konst), utan ännu mer
ett gemensamt och lika uppsåtligt half-ägyptiskt syskontycke
öfver ögon, mun och haka, ett sträft och gåtaktigt småleende,
påminner om den konstperiod, som följde på de äldsta
Hermerna och Dädali träbilder Man vet, att i Hindostan, än i
dag, alla heliga beläten måste göras efter’vissa uråldriga,
oföränderliga typer, öfver hvilkas noggrannt iakttagna likformighet
presterne hålla vaksamma händer. Denna likformighet
inskränker sig här nästan blott till physionomi och ansigtsdaning;
föröfrigt är det asiatiska religions-allvaret synbart på vägen att
försona sig med Hellenismens glada kroppslighet Småningom
glattades det alldeles bort ur Grekernes plastik, i samma mån
som de symboliska begreppens uttryck, nödtoftigt men
tillräckligt för andakten, måste gifva vika för det begär, som äfven i
mythiska gestalter ville se den högsta fullkomlighet af
menskliga kroppsformer. Det är sannolikt att Phidias i sina höga,
underbara tempelbilder sökte en jemnvigt, en harmoni mellan
religionens mystiska och konstens ästhetiska fordringar. En tid
kom, då de sista tillfredsställdes på de förras bekostnad; och
Konsten, som nu arbetade blott att smycka slott och thermer
åt jordens mäktige, sjönk i samma graf som redan förvarade
Religionen till en annalkande uppståndelse.
Möjligtvis är Canova en fullkomligare marmorhuggare
än Thorvaldsen; denne har dels ett ömtåligt bröst, som icke
tillåter honom att länge i sender sysselsätta sig med huggning
och dricka det mjölfina marmorstoft, hvilket alltid i en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
