Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Raphael! Bekymrande sig först och främst om själens
skönhet, som var hans lifs medfödda gudomliga idée *), fattade
denne alla sinnliga fullkomligheter i en enda odelbar
sammanklang, och visste att måtta dem alla till en fläckfri spegelbild
af den eviga tanken. — Måleriets närvarande förfall är ej olikt
det, hvaruti Vitterheten icke längesedan befann sig, efter
Shakspeare, Cervantes och Calderon ända till slutet af nyssförflutna
århundrade, innan mästare i skaldekonst, såsom Klopstock,
Goethe, Schiller, Novalis och Tieck, samt mästare i visdom, såsom
Lessing, Herder, Kant, bröderne Schlegel och Schelling hunno
uppstå att göra tiden uppmärksam på den idée af poesi, som
var hos mängden rentaf borttappad. Men desse män, hvar och
en på sitt vis, lefde sjelfve och verkade i en ädlare forntids
anda; och endast derigenom lyckades de att spänna
tidehvarfvets strängar till en ny poetisk stämning. Så förslår ock intet
studium af naturens fullkomligheter, intet af någon mästares,
ej engång af sjelfve Raphaels, att rädda Måleriet ur dess
lägervall, om ej målarne framförallt söka gripa sitt yrke vid
dess ursprungliga rot, och, likt Medeltidens konstnärer, vända
sig till den outtömliga springbrunnen af religionens lif och
den romantiska diktens. Blott der kunna de hämta denna en
odödlig ungdoms guldflod, hvars dryck öppnar ögonen för
tingens inneburna signaturer. — Man förebrår dem, som yttra
dessa grundsatser, att de vilja frånröfva konstens utöfning all
fritt framskridande sjelfständighet, och spärra den inom
grän-sorna af ett härmadt forntids-manér. Tvärtom: frågan är ej
om att imitera de gamla mästarne, allraminst att af blind och
vidskeplig vördnad åter upptaga det, som hos dem kan vara
brist och felsteg. Man bör endast lefva, arbeta och tro
som de, med samma fromhet, allvar, sjelfuppofiring och
oför-konstlade natursinne; man bör, änskönt icke till punkt och
pricka med deras, för våra utvidgade syften Icke alltid
tillräckliga medel, begynna der De begynde, nämligen vid det eviga
*) Den certa ide», hvarom han sjelf talar i ett bref till «in vän
Ca-stiglione.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
