Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
eviga Kärlekens lösning af skapelsens gä ta. Hvilken kunnig
mäktar neka, att Milton och Klopstock, under nitet att gå till
det yttersta i protestantisk renhet, åstadkommit verk, som med
alla sina stora särskilda skönheter dock emot Dantes äro
mödosamma lekverk, ja förmodligen af ingen kunna läsas i en
sträcka till slut, utan oerhörd ansträngning och tröttnad?
Cornelius är en man af ungefär en ålder midt emellan
din och min; till sitt yttre en kort, men väl proportionerad
och kraftfullt byggd gestalt, med ett anlete som utmärks af
starka drag, brunlett färgton och mörka, djupt under
ögonbrynen framblixtrande ögon. Med den allvarsamma, klara,
genomträngande blicken och det på fastheten af sin inre natur
orubbligt hvilande väsendet, har han ett afgjordt philosophiskt
tycke, som angenämt påminner om Schelling; blott är
Cornelius, såsom en konstnär höfves, under all utsidans lugna
fattning likväl inom bords mera häftig och volkanisk. Hans hjerta
är lika ädelt, som den stränga renheten af hans seder är
vördnadsvärd, och hans lynne lika okonstladt, öppet och redligt,
som hans reflexion är skarp och hans bildning vetenskapligt
grundlig. Varm katholik, värderar han dock, med lyftning
öfver alla ensidigheter, i Luther det stora, af Gud till väckelse
skickade redskapet, och i Protestantismens uppkomst det
nyttiga för mensklighetens ledning till sjelfständiga forskningar.
Han är öfvertygad att dessa, när de företagas med ärligt
allvar och af ett verkligt religiöst behof, slutligen på ett eller
annat sätt skola hemföra de spridda brödraflockarne till
Faderns gemensamma boning, till en församling der tvisten
mellan hjertat och förståndet, mellan fantasien och frihetsbegäret
är bilagd. Af detta skäl förklarar han sig högt emot det
pro-selytmakeri, som några härvarande katholska konstnärer i blind
välmening drifva: han tror, såsom jag, att de för poesien och
•konsten, ej mindre än för hjertats hugsvalelser, mest
väsendtliga religions-idéer äro — eller åtminstone kunna vara — i
båda kyrkorna desamma. Känslans eld och ett oförvillbart
omdömes klarsinnighet stå hos denne man i en lycklig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
