Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
mycket godsinnad och mycket tillgifven sin make. Blott när
han talar om att flytta till Tyskland, mulna hennes blickar af
tårar; hon gör sig, liksom hennes landsmän i allmänhet, de
rysligaste begrepp om den del af Europa, som ligger norr om
Alperna; och barnen, hvilka likt modren hittills ej lärt sig det
ringaste af faderns språk, föreställa sig att i Norden få se
idel vidunder.
Overbeck, en lång, smal och ljuslagd yngling, som i
fomtysk drägt, med en tankfullt menlös uppsyn, fladdrande
castaniefärgade lockar och den svarta sammets-baretten på
hjessan har ett verkligt tycke af Raphael, är i allt, utom i snille
och allmänna åsigter, en motsats af sin vän Cornelius. Man
kan säga, som ock Kronprinsen af Bayern nyligen gjort i ett
skaldestycke till de tyska konstnärernas ära, att denne är en
paulinsk, Overbeck åter en johanneisk natur. Han är son af
den Overbeck, hvilken såsom poet förvärfvat sig ett namn,
fastän icke betydligt, i Tysklands vitterhet; har bekommit en
lärd uppfostran, tagit Doctorsgraden med heder, men af
omot-ståndlig böjelse lemnat alla andra planer och utsigter för att
öfverlåta sig åt den konst, hvilken han nu med så mycken ära
utöfvar. Född protestant, öfvergick han för några år sedan till
katholska läran; ett steg, som blottställt honom för mångas
tadel, och hvilket hans fader, såsom det berättas, ännu ej
kunnat förlåta honom. Exemplet är ock visserligen ej att
anbefalla till efterföljd: men Overbeck hör till det slags själar,
hvilka Naturen födt till Katholiker, och som derföre, för sin
enskilda del, göra rätt i att lyda sitt behof. Han är föröfrigt
lika tolerant som Cornelius, och hans lynne har en mild
glädtighet, en stilla angenämhet och oskuld, som gör honom
oändligt älskansvärd. I sin personliga lefnad anachoretiskt ren och
from, är han i sin konst ödmjuk, anspråkslös, ljuf, men klar
och säker på saken. Som en själfull melodi, med kraftig
bröststämma föredragen, omedelbart flödar ur lifvets innersta
rymder, så fäster hans lugna, andaktsblida, prålfria verksamhet på
duken hans rena hjertas afspeglingar; de himmelska urbilder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
