Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Han fördes dà genom länga hopar af fångna Tyrolare, hvilka
man under talrik bevakning utsläpat på gatorna, på det att
både Höfer och de skulle af detta ömsediga skådespel än
hårdare straffas, och inse, att nu allt hopp vore ute för Tyrols
befrielse. Högt gråtande störtade sig dessa landsmän och
vapenbröder på knä, då de sågo sin hjelte föras hän till döden;
alla sammanstämde i en öfverljudd begäran, icke till deras
tyranner om skouiug för honom eller sig, utan till den älskade
höfdingen, att han till afsked måtte bevilja dem sin
välsignelse. Han, utan att förändra sina anletsdrag, upplyftade
vänligt och med värdighet sina händer, signade dem och bad dem
«hålla ut vid samma goda mod, hvarmed han sjelf nu ginge
den högste Domaren till mötes; han visste, att hvad de gjort
vore rätt, och skulle af Gud och Efterverlden så anses, ehvad
än Fransoserna derom månde påstå; föröfrigt kände han inom
sig en orubblig tro, att den himmelske Fadern ej kunde
förskjuta deras oskyldiga böner, beseglade med så mycket blod och
så mycket lidande; Ty rol skulle inom få år ofelbart vara
åter-ställdt till sin fordna Öfverhet och under sina gamla lagar,
fastän han ej blifvit funnen värdig att uträtta ett så dråpligt
värf!» — Man ville förbinda hans ögon: han vägrade det,
vände sig mot deu klart uppgående solen, sträckte högra
handen mot himlen, lade henne på hjertat — och fölL
Hvad hjelpte det att Fransmännen, med samma usla
barns-lighet, som bragte dem att i Schweiz förstöra benhuset vid
Murten, smädande nedrefvo korsen, som Tyrolarne upprest
öfver sina för friheten fallna kamraters grafvar? Ty rol är nu
ändock befriadt; och oförgängligare, än korsen, lefver i dessa
bergsboers bröst minnet af de slagna och deras höfding. —
Har Österrikiska hofvet uppfört sig tacksamt mot detta trogna
folk? Meningarne derom äro i Tyskland ej delade.
Och nu — lemnom för denna gång den hjeltemodige
bonden, hvars simpla snusdosa jag ej utan rörelse vände mellan
mina klemmiga författar-fingrar. För Dig behöfver jag väl
minst ursäkta, att jag så länge vid honom uppehållit mig! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
