- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
334

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

ras ursprung, nedåt Italien. Den största bland dem alla,
Ei-sach, beledsagar länge vägen till Verona, häftigt svallande
genom fjällklyftor och dalar, ömsom försvinnande, ömsom
återkommande mellan sina höga, skarpt bugtiga bräddar. Väl
började nu småningom landsvägen att slutta och sänka sig mer
och mer utföre åt Lombardiets fält: men ingen skymt
förspordes ännu af Armidas rike; tvärtom fortfor samma dystra
natur att hålla oss sällskap, och för att bekomma intrycket
fullt, uppassades vi äfven i köpingen Sterzing af fullkomliga
jätte-mör. Också var det på en vidsträckt måsse vid denna
köping, som qvinfolken, gamla och unga, under Hoferska
kriget engång spände sig för hövagnar och gingo löst på fronten
af fiendernas troppar, som icke begrepo hvad detta antåg
åsyftade, förrän de bakom hölassen förborgade männerna helsade
dem med skurar af säkert riktade kulor. Att den härpå
naturligtvis följande återhelsningen lika litet skonade det ena
könet som det andra, bekymrade ej de förbittrade amazonerna:
de togo bössor dels ur hölassen, dels från sina stupade makar,
söner, bröder och fästmän, förklarade sig hvarken ämna gifva
eller taga pardon, laddade outtröttligt och sträckte den ena
fransosen efter den andra till jorden. — All själsodling duger
till intet, om ej ett sådant folklynne slutligen blir blomman af
all civilisation. — Af dessa brigantinnor lefva många ännu,
och behandlas med synnerlig aktning af det yngre slägtet, för
hvars ögon de redan äro omgifna med en sagolik glans. Jag
såg sjelf en, som ännu icke hade fyllt sitt tjuguåttonde år, och
som hade bevistat drabbningen vid Sterzing såsom aderton-årig
jungfru. Hvilka flickor! Huru många ämnen måste ej bland
dem finnas till både Gudrunor och Brynhildor!

Omkring staden B rix en vidgade sig den smala, af
himmelshöga klippor omslutna Eisach-dalen, och naturen tyckte»
antaga en mildare, ja sydligare prägel; åtminstone så vidt vi
kunde förmärka med sömniga ögon, under striden mellan
dag-ning och nattmörker. Men tålamodet måste vidare pröfvas;
och vi sågo den uppgående morgonsolen rätt trumpna till mö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free