Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
delar af paradiset sammanfogade på ett ställe. — Denna sjö
har för öfrigt äfven den redbara egenskap, att innehålla en
outtömlig mängd smakfulla fiskar. Man prisar isynnerhet dess
carpioner, och med skäl: vi funno dem, efter vår återkomst
till värdshuset, svara berömligt mot sitt rykte. De «gjorde
sin pligt», liksom fiskarne i Wielands bekanta fee-saga, men
i sjelfva verket bättre: ty lyckligtvis kom ingen ursinnig
drottning fram nr köks-spiselmuren och förkolade dem.
I Roveredo, der vi mot aftonen åter infunno oss, tycktes
hvimlet och industrien just vara i sin fullaste gång. Många
dörrar åt gatan voro öppna, så att man kunde se hvad man
ville af innevånarnes förrättningar; till en stor del suto de
utanför sina boningar, och ömsom arbetade, ömsom förfriskade
sig vid kaffehusen, glammande i skuggan af gröna förhängen.
Ett skådespel, som sedermera öfverallt i Italien upprepas, gaf
ock redan här skuggpartier åt den annars förmycket leende
taflan: det var åsynen af ytterst smutsiga käringar och ungar,
som bevakade ingångarne till ännu smutsigare boningsrum. På
en fri och upphöjd plats i förstaden låg en nyanlagd, ännu ej
färdig byggnad, som vi trodde vara ett palazzo, eller en
furstlig villa; vi skyndade dit, men funno i stället — en
si-denbands-fabrik, som dock, i afseende på läge,
byggnadssätt och så väl inre som yttre prydlighet, var ett i utmärkt
måtto ästhetiskt föremål. Agaren, Signor Bettini, visade och
förklarade sjelf med största beredvillighet och artighet alla
inrättningar; hvaraf tyvärr vi oinvigde icke mycket förstodo. —
Klockan 8 på qvällen afreste vi, sedan vår värd, sora ville
förtjena mera penningar, förgäfves i en vältalig predikan påminnt
oss om oförsigtigheten att färdas nattetid i Italien. Hans nit
gick så långt, att han ryckte mössan af sitt hufvud, slängde
den på marken och bedyrade på sitt hedersord, att vi enligt
all mensklig sannolikhet ej skulle komma lefvande till
Verona. Vi tröstade honom så godt vi kunde, beredde oss med
kraftig chocolad på den nya nattresan, och snart hade vi redan
ett långt stycke väg mellan oss och det täcka Roveredo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
