- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
370

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

370

mulde hjerta klappar ej åtminstone tre eller fyra starkare alag,
tå ofta dessa namn uttalas I 1 ! — Man har velat bevara hvad
som ännu är öfrigt af den stenkista, som fordom gömt Julias
ben, och detta öfriga består i en temligen groft tillhuggen och
af Engelsmännen (som göra vallfarter dit hoptals, köpa spillror
af Sarkophagen och deraf låta göra sig caméer att bära på
fingren) mycket skadad kista af sandsten, utan lock, inuti tom
och stående fritt under bar himmel mellan ett par fruktträd.
En gammal gumma, en af de få innevånarne i den ödsliga
klosterbyggnaden och af ett utseende och en språksamhet, som
lifligt erinrade om Shakspeares beskrifning på Julias amma,
öppnade på vår hyrlakejs rop det tunga låset på en hög port,
som rasslande slöt sig bakom oss, då vi genom en mörk, hvälfd
gång inträdde i denna olyckans och kärlekens sista fristad.
Stannande vid Julias likkista, började hon sedan, fullkomligt i
de gamla italienska novellernas ton, förtälja oss det älskande
parets öde ungefärligen så som Shakspeare framställt saken
(han följde, som bekant är, den Yeronesiska folktraditionen) och
försäkrade oss, att detta vore tillika just samma kista, i
hvilken Julia låg i ättgrift-hvalfvet, då Borneo trodde henne
vara död.

Mantua. Modena. Bologna. Florenz. Siena.

[3 Man—10 Man.]

Klockan half 8 om morgonen, den 3 Mars, reste vi från
Verona, som alltid kommer att bibehålla en angenäm plats i
min åminnelse. Väderleken fortfor att gynna oss. Landtfolket
mellan Verona och Mantua sågs nyttja plogar, som voro
fullkomligt Romerska. Landet öfverallt uppbrukadt och putsadt
som en trädgård. Mellan sängar af mais o. s. v. syntes i
afmätta rader oliver, castanier, mullbärsträd, popplar m. m. *).

’) Detta trädgårds-lika, oaktadt sin regelbundenhet, ger ögat en
vederqvickande omvexling af hvilopunkter, och borttager det enformiga,
platta, »om annar« stora uppodlade slåtter alltid hafva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free