Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
och den ludna sidan vänd utåt; denna costum ger dem en
skepnad nästan af Satyrer och Fauner. Nu ryckte vi allt mer
och mer framåt i det öde, ofruktbara, vidsträckta fält, som
kallas Campagna di Koma; en ödemark, tom, flack, med
enformiga små kullar och buskverk, sällan afbrutna af
egentliga trädgrupper, än mera sällan af menniskors odling och
aldramest sällan af menskliga boningar och menniskors anblick;
här och der gå getter och får i bet, der som ängden är
gräs-rik. Denna slätt, som inneslutes af Apenninerna och deras
utgreningar, nästan i en amphitheatralisk halfkrets, och hafvet,
var fordom betäckt med rika Romares landtgårdar, prunkande
i all möjlig yppighet af Natur och Konst; i ännu äldre dagar
utgjorde den de tarfliga republikanernes hela egendom; nu är
den, genom mångfaldiga forhärjningar, den Påfliga Styrelsens
sterila beskaffenhet och de närvarande Romrarnes lättja
(hvilken går så långt att man bestrider åkerbruket, skörden o. s. v.
genom menniskor som hitförskrifvas från Umbrien, Marca
d’An-cona m. fl.), förvandlad till en mager och osund ocken.
Redan i Romrarnes tid ansågs Campagnan för mindre sund och
bördig, i jemförelse med kringliggande landskaper och trakter;
hvad skulle den icke bli efteråt, sedan man låtit deras talrika
vattenledningar förfalla, hvilkas stolta spillror ännu i
majestätliga bågar här och der draga sig fram öfver det nu kala
fältet, och utgöra dess enda öfriga prydnad? — Först helt
nära intill Rom begynner en glänsande väfnad af landthus och
trädgårdar, hvilka på alla sidor, liksom ett Gratiernas bälte,
omslingra den stränga Junoniska Roma. Detta gör, tillika
med den pittoreska Apennin-kedjan på afstånd, om dagen
bäddad i ett genomskinligt och likväl ganska starkt färgadt blått
flor, och om aftonen vid solnedgången simmande i violett och
purpur, att man glömmer den emellan Rom och bergen
utsträckta, egentliga Campagnan; hvilket isynnerhet är fallet, så
ofta man från någon af Roms kullar blickar utåt; man
öfverser då allt det ödsliga, eller rättare, allt det fula i det
ödsliga, och blott det skönare melancholiska deraf ställer sig för
Atteriam. II Afd. I. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
