Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
ket nordiskt och republikanskt sinnad, vördade v&ra lagar, se*
der och tryckfrihet m. m. samt, då han i följd häraf vore
älskad af hvaije Svensk, icke bekymrade sig om litterära
stridigheter. Derpå frågade han mig om Tryckfrihetens tillstånd.
Jag sade, att vi hade en tryckfrihet, som det öfriga Europa
skulle afundas, i fall det riktigt kände den; att vi väl i avisor
och politiska brochurer måste nyttja en viss försigtighet,
emedan vår ställning till mäktiga grannar hindrade oss från att
säga ut allt hvad vi om dem tänkte *); men att vi annars fingo
skrifva och raisonnera öfver alla ämnen huru vi behagade,
emedan Tryckfriheten hos oss vore en af grundpelarne för vår
urgamla och genom den sista revolutionen förbättrade
statsförfattning. Häröfver betygade han sitt nöje, och började sedan
fråga mig hvaijehanda om vårt språk, och dess sammanhang
med Isländskan och Tyskan; derpå började han tala om
Ulphi-las, slog sig för bröstet och sade, att han bar en motto ur
Ul-philas såsom en ordensregel bom sitt hjerta; men innan han
deröfver hann att förklara sig, höll en brinnande guirland,
antänd af en af de många lamporna, på att falla öfver oss; han
tog mig i armen och förde mig hastigt med sig i ett annat
hörn af rummet, samt begynte åter sin discurs: men nu
började hela kedjan af festoner på den ena väggen att brinna, och
lågan deraf fästade sig till och med i en springa af taket Nu
blef tumult, confusion; ändtligen släcktes alltsammans lyckligt,
och festen fortfor; men nu voro kronprinsen och jag genom en
hel ström af menniskor skilda åt. Först kort innan sin afresa
kom han ännu en gång till mig, och berättade att han i
München ägde en ypperlig bild af Carl XH, förträffligt målad och
försedd med sina attributer, såsom elgs-handskarne, pampen vid
sidan o. s. v. «Er war wohl ein bischen übertrieben», sade
han sedan; «allein das zu Wenig in dieser Hinsicht schadet
weit mehr als das zu Viel!» — derpå sade han mig ännu
*) Härvid klappade han mig på armen, och sade: «Ja leiderl ihr
tapfern Schireden, Sie haben jezt gar verdriessliche
Nachbarn’"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
