Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
vår vagn till det ställe, der vi ämnade hälla vår
middagsmåltid. Detta var en fattig paktares boning, hvilken tillika med
den nuvarande ägarens (en afsigkommen Romersk furstes)
oansenliga och vanvårdade landthus, midt ibland förvildade
örtegårdar och planteringar, som med starka steg närmade sig till
naturens ursprungliga frihet, utgjorde ett passande företal och
inledning till den äldre Villans utförliga afhandling öfver
förgängelsen. Vår vägvisare var här son i huset, och under det
fadren, ett mellanting af dagakarl, custode och cicerone,
fördref oss tiden med antiqvariska underrättelser, samt
döt-trarne nyfiket, fastän något skyggt betraktade de besynnerliga
blonda främlingarne, spisade vi ytterst homeriskt, nemligen
stycken af fett rostadt kött utan knifvar och gafflar, hvilka ej
i hushållet funnos att tillgå, på ett antikt marmorbord, som
väl nu stod i en smutsig stuga, men kanske fordom mången
gång varit uppdukadt med kejserliga frukostar. Lyckligtvis
hade vi medfört några flaskor Orvieto-vin, och kunde således
vid denna uppeldande föreställning på någorlunda förnuftigt
sätt dricka den hederlige Imperatorns skåL Efter slutad
måltid ville man ej genast åter sätta sig i rörelse, utan först låta
den betydliga solhettan en smula mildra sig. Jag satte mig
vid foten af en gammal cypress, och var så väl till mods, att
en alcæisk vers takt började klinga i mitt inre; men innan en
ordentlig tanke ur denna klang hann att utveckla sig, voro de
andra redan färdige att gå, och jag hade deremot ingenting
att invända.
En skog af ruiner i en skog af trän, en tallös myckenhet
af spår efter anläggningar, hvilkas fordna egentliga
beskaffenhet och ändamål till största delen ej för de skarpsinnigaste
gissningar är tillgänglig, är allt hvad numera efter Hadriani
Villa är öfrigt, spridt om hvartannat i majestätligt dyster
förvirring, öfver hvilken en vild, men yppig natur mer och mer
fullbordar sin triumf. Hadrianus kom på det infall, sedan han
lyktat en mångårig Eriksgata genom alla eller åtminstone de
mest väsendtliga delar af sitt stora rike, att på ett enda ställe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
