Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
da Poe eile, hvars mellanvägg den ttildat på det sättet, ätten
pelargång på dess ena sida vettat mot norr och en på dess
andra mot söder. En skuggrik gång af höga cypresser leder
dit, och man kan der, mätt af hvad man sett, beqvämt öfver*
tänka summan af hvad man inhämtat, alltings förgänglighet
och Hadriani ännu mera bisarra än stoia idee, i hvilken hans
hela personlighet uttrycker sig, och öfver hvars
sammanstörtade herrligheter nu höga rader af träd och buskar resa sig,
nnder det skogens djur hålla sina nattläger i hans badhvalf
och salar, samt näktergalarne sjunga i trädtopparna att endast
våren och naturen bestå.
Det hade varit skada om en sådan vandring lyktat sig
utan något slags äfventyr. Förmodligen derföre hände det
mig, att jag på en vildt öfvervuxen kulle, i grannskapet af ett
gammalt tempel, som enligt ciceronens påstående varit helgadt
åt Venus, satte mig fast i en ogenomtränglig törnhäck,
derföre att jag från Serapis-templet, som låg vid sluttningen af
höjden, valt mig en egen väg för att hinna, såsom jag trodde,
snabbare dit upp; under arbetandet att göra mig lös, hade
mellertid alla de andra redan gjort sin påhelsning hos
Gudinnan och spatserat sin kos, så att jag helt oförmodadt fann
mig ensam stående på kullen, med en sump bakom mig som
kanske fordom föreställt Tempe eller Elysium, och först efter
mycket ropande erhöll svar och befriades ur min förlägenhet.
Jag hoppas att vägvisaren har orätt i templets benämning,
emedan jag annars vore tvungen att tänka mig vid denna
händelse någon profetisk sinnebildlighet
Temligen trötta, tömde vi ännu i vår antiqvariska värds
vingård några glas till Hadriani åminnelse, och återvände till
stora landsvägen, hvilken snart förde oss uppför en sakta
växande höjning mellan behagliga lundar af castanier, oliver
och fruktträd, ur hvilkas skugga här och der framskymtade
murhopar af Villor-och grafvårdar, till foten af Albuneas
skyddsstad. Kort innan man genom denna port intågar ser man en
angenäm spatserstig, som ännu heter strada di Cassiano,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
