Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
dånande, läto vi (man bär sig alltid enfaldigt åt, när man ej
följer sin egen genius Q förleda oss genom en person af
sällskapet, hvilken en gång förut vistats i det Sibyllinska
värdshuset och påstod sig der hafva blifvit illa medfaren, att nedslå
våra bopålar i ett annat, som låg iputi staden och om jag
mins rätt hette alla Regina. Det dröjde icke länge förrän
ångren infann sig, men hvad kunde numera klokare göras, än
att hålla god min och trösta oss med snar afresa? Det
drottningsliga värdshuset var visserligen ej i något afseende bättre^
men väl så vida bestämdt sämre, som våra rum ej gåfvo oss
annan utsigt, än den af ett alldeles icke trefligt torg, der en
oräknelig skara af tiggargossar oupphörligt skriade opp till
våra fönster om barmhertighet. De voro icke destomindre
derunder rätt muntra, förmodligen derföre, att de, liksom större
delen af det lägre folket i Italien, mera idkade tiggeriet såsom
en fri konst och af dilettantisk lust, än tvungna dertill genom
verkligt elände. Vi roade oss en stund att kasta ut bajocchi
till dem genom fönstren, och detta guldregn af kopparslantar
försatte dem i ett slags fäktarspel, hvarunder de utvecklade
mycken slughet, vighet och fintlighet. En stor nästan
fullvuxen slyngel lyckades länge genom öfvervigt af kroppskrafter
att bemäktiga sig de flesta penningarne; ändtligen kom en
liten liflig, spetsfundig David med blixtrande ögon, och
besegrade denne Goliath genom idel krigslister, hjertligen stolt öfver
våra uppmuntrande bifallsrop, i hvilka omsider äfven hans
kamrater instämde.
Så snart vi tagit våra föga majestätliga drottnings-rum
i tillbörlig besittning, icke förgätande att för återkomsten
beställa en Socratisk qvällsvard med så godt vin som stället
möjligen kunde frambringa, skyndade vi oss, manade af den mer
och mer sjunkande solen, till Sibyllas helgedom. För att
komma dit måste man gå igenom den ofvannämnda locandan,
som innehåller Sierskans närvarande hofbetjening, och vi märkte
genast på husfolkets ögonkast, att de icke särdeles gerna sågo
gäster, som ämnade sig till Sibyllan utan att tillika ämna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
