Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
lofvade att betala honom från Wien; jag är således tvungen
att ljuga och bedraga, bedraga menniskor för hvilka jag
hyser den högsta tillgifvenhet och tacksamhet, och som förlitat
sig ovilkorligt på min ära och tro! — Det är sannt, att det
stundom är flod i Byströms Cassa, och dermed tröstar mig
Fru Hellvig; men jag vet, att der nu är inträffad stark ebb.
— Hvad Hjort angår, så har han for min skull sjelf lånat af
sin landsman, doctor Estrup, hvilken åter råkar i stor
förlägenhet, om jag ej med det snaraste betalar Hjort; och så kedjar
sig det ena bryderiet i det andra. Det minsta är icke, att
jag nödgas yrka på uppfyllandet af Fru Hellvigs löften, då jag
älskar henne med oändlig vänskap och erkänsla, och rätt väl
inser, huru mycket det kostar på henne att ej nu kunna
realisera de sköna fantasier, på hvilka hon i Dresden och sedan i
åtskilliga bref grundat och befrämjat min resas rigtning. Men
hvad skall jag göra, tilldess jag från Sverige kan bekomma
någon omedelbar undsättning? —
Alla menniskor, d. v. s. alla de som genom ett närmare
förhållande till mig känna min ställning till Fru Hellvig, t. ex.
Hjort, Bückert och Byström, förebrå mig nu min
oförsigtighet, att jag förmycket förlitat mig på garantien af ett
fruntimmers försäkringar. Men Hjort trodde i Dresden lika
mycket på denna garanti, som jag sjelf, oaktadt han föröfrigt
visserligen äger mycket mera förstånd än jag för denna verldens
angelägenheter, och yrkade då ifrigt att jag modigt skulle
gripa Fortuna vid den flygande locken. Dömme Du, som
känner mig, och som känner Fru Hellvig, om jag är att ursäkta
eller ej! Hon afmålade för mig vid vårt sista samtal
(förmodligen då i vänskaplig Begeisterung öfverdrifvande icke blott för
mig, utan ock för sig sjelf, sina utsigter och tillgångar) med
de skönaste färgor sina ljusnande ekonomiska omständigheter,
sitt förhållande till Consuln Groen m. m. Kunde jag veta, att
ett år senare allt skulle, beklagligtvis, vara förändradt? Kunde
jag i October 1817 förutse, att General Hellvig i Augusti 1818
ej skulle vilja sälja ett par hästar? med mera dylikt, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
