- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
539

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

539

ena tidan med den milda värman af Eder husliga treflighet,
oeh 2 den andra med den starkt uppglödgande, ständigt
upp-aporrande elden hos en munter och enthusiastisk
Student-menighet, skall jag till grafven bibehålla min själs ungdom, och vara
skyddad mot den förkylning, den knarriga förstelning, som
annars vanligen drabbar gamla ungkarlar. Dock, jag talar som
vore jag redan en sådan; och likväl, ehuru jag den 19 i
nästa månad fyller 29 år (jag ryser öfver att Tiden så ilar med
mig!), finner jag mig i mitt inre vara mera ung, än jag var
för nio år sedan; åtminstone hvad Begeisterung och energi
beträffar. Det flor har omsider fallit från mina ögon, som så
länge förhindrade mig att se, huru oräkneligt mycket Försynen
och Naturen gjort för mig. Hvarföre skulle jag då icke
engång begynna uppfylla min pligt, att bära som en man och
som en vis (som en Christen, om du vill) det mått af
krämpor oeh svårmod, hvilket väl knappt någonsin alldeles lemnar
mig, men sannolikt är i min lefnads vågskål en rättvis
motvigt mot Fortunas smekningar, af hvilka jag kanske annars
skulle förderfvas? I alla min resas äfventyr har hittills följt
raig en oafbruten lycka; ur alla förlägenheter, dem jag till en
del sjelf vållat, har jag liksom genom en Deus e machina
blifvit hjelpt; öfverallt, hvar ädla och utmärkta menniskor lärt
känna mig, ha de genom en för mig obegriplig attraction i
ögonblicket blifvit så till sägandes kedjade fast vid mig, som
om de varit mina blodsfränder; männer och fruntimmer ha
täflat med hvarandra i att kela med mig, uppfylla mina
önskningar, smickra mina lynnen — och det förekommer mig
nästan, som låge just i min jordiska värnlöehet och min oförmåga
att stöpa in mitt väsende i det reglerade societets-lifvets form,
denna magiska nimbus, hvilken genom en Himmelens skänk
omgifver min person, och ujan hvilken jag längesedan varit
förlorad. Och för hur många författare, på hvilka i betydande
grad deras nations uppmärksamhet varit spänd, har väl
Försynen beredt en så väl afpas&d, så glänsande ineisionspunkt
mellan deras ynglingaårs omogenheter och deras mandoms utveck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free