Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
När firån en gyllne barndoms lundar
Din ark på Ararat är skild,
Men floden flyr, och mildt sig randar
Af ljus och vatten hoppets bild;
En Sinnbild af att Gud förl&ter
Står, färgrik, på din himmel böjd:
Di jublar hjertat högt af fröjd,
Men just derför, att ögat gråter.
När djupt den stumma jorden gömmer
Hvad du oändligt älskat har,
Men från den vän, som ej dig glömmer,
Din tro bär evighetens svar;
I regnbågsfärg sig speglar åter
Din smärtas hela bredd och höjd:
Och hjertat klappar än af fröjd, —
Det vet ej om, att ögat gråter.
När vandrarns heta afskedskyssar
Din englamun ej mera nå.
När han kring vida verlden kryssar,
Och år för år försvinna så;
Du vet, — fast han din famn förliter, —
Att dö för Dig, han vore nöjd;
Och ack! ditt hjertas suck är fräjd,
Fast utan mått ditt öga gråter.
När bröst mot bröst tillsamman trycka
Hvad Qermadt var af haf och land,
Hur skulle ej en sådan lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
