Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
flera gånger på en och samma dag, omvexlande mellan genom
trängande blåst och tung fuktighet (jag upplefde der få dagar,
som i sträng bemärkelse förtjente namnet vackra); sedan
vinets dyrhet och på köpet upphetsande egenskap (en lång tid
förgick, innan jag, från Italien kommande, hann att påminna
mig, att vinet, norr om Alperna, verkar annorlunda och
betalas annorlunda än svagdricka); ändtligen fiacrernas
förskräckliga körande och larm, hvilket är ännu värre än i Neapel —
den stad, der man väl annars skojar och bullrar mest i bela
Europa — så att det i Wien, för att hjelpa sig fram på
gatorna, fordras en egen konst att gå, särdeles vid
theater-ut-gångs-timman.
Oehlenschlägers anseende i Tyskland begynner nu att
komma på upphällningen, till och med i Wien, der han har
många personliga vänner och en tid i hög grad ägde
allmänhetens tillgifvenhet Den fåfänga, som dref och nu fortdrifver
honom till Tysk-skrifveri (också jag var nära, under mitt
första vistande i Tyskland, att på fullt allvar beträda samma
villoväg; — i Italien hann jag att bli lös äfven från denna
galenskap!) hindrar honom ej att idka det på ett så lättsinnigt
sätt att Tyskarne ändtligen ledsna vid honom. Det är också,
bland mycket annat förunderligt hvad den mannen, som dock
nu skrifvit Tyska i så många Herrans år, behandlar Tyska
språket miserabelt
Om kejserliga Bibliotheket och Herr v. Hammers
boksamling har jag visserligen tecknat mig till minnes hvad
som mest intresserat mig af hvad jag sett, men du förlåter mig
väl om jag nu ej orkar afskrifva det. I alla fall, gudnås, blir
den bibliographiska delen af min resas anteckningar, om jag i
allmänhet hinner att öfver min resa utarbeta något
sammanhängande, synnerligen fattig. Men jag tröstar mig med, att
både Hammarsköld och Schröder före min bortresa tillfyllest
kände, huru olärd och obibliothekarisk jag är. Mig behagade
mest, bland Hammers rika Persiska bokförråd, en aflång,
sirligt skrifven och välluktdoftande Musen-Almanach, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
