Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
druckit Ungerskt vin i stor glädtighet, hastigt aflidit af
galopperande lungsot; han var också en främling i denna stad,
flyttades efter insjuknandet p& det allmänna sjukhuset, hans
slägtingar och närmaste vänner bodde l&ngt upp i norra Tyskland,
och endast betalta personer omg&fvo hans dödssäng. Denna
händelse förekom mig som ett si hotande exempel, att jag
genast slöt ett temligen dyrt accord med en enögd forman och
tvenne dagar derpå redan åkte ut ur Wien; Fürst och Ruckert,
hvilka dröjde ett par dagar efter mig, frukosterade med mig
i den yttersta förstaden, under det jag läste upp för dem mitt
poem öfver Barn-Balletterna; afskedet kostade rätt mycket
p& mig, särdeles från den förträfflige Ruckert, med hvilken jag
alltifrån Roms portar, i tre månader och mer, dagligen delat
ljuft och ledt tillhopa
Det var d. H Jan. ungefar kL 9 på f. m. som jag
lemnade Wien; mitt sällskap, i en fyraitsig hyrkusk-vagn, var en
beskedlig, blek och något bröstsjuk man, som kallade sig Carl
Speil, en tid förestått ett jägmästeri-kall i Wallachiet, sedan
studerat det theoretiska af die Forstwissenschaft vid en
dertill i granskapet af Wien inrättad Akademi, och nu, efter
fulländade studier, under väntan på befordran, ville besöka sina
i Österrikiska Schlesien boende föräldrar. — Oaktadt denne
wän, en godsint och vänlig natur, men föröfrigt i alla
rigtningar inskränkt och prosaisk, sannolikt många gånger fann mig
besynnerlig, fattade han dock ett så lifligt intresse för mig,
att han med tårar omsider skildes ifrån mig ett par dagar
derefter, och sade att han hoppades få återse mig, om ej förr,
dock åtminstone i himmelen; hvarmedelst han så nära hade
bragt mig sjelf att brista i gråt, hvilket en i värdshuset
närvarande trumpen Öfverstlöjtnant visserligen skulle ansett för en
stor och sällsam barnslighet. — Du kan mellertid lätt
föreställa dig, att jag i mitt inre under hela denna resa, som
likväl hade den förtjensten att förbättra min helsa, kände mig
ganska ensam. Väderleken var under de flesta dagarne grå,
kulen, dimmig, fuktig, och naturen i det hela flack, död, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
