Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
slut, att öfversända dig fragmentet, hellre än att låta dig vänta
kanske ännu några veckor på resten. Denna, som skall
innehålla slutet af min resa till Breslau och en fullständig
beskrifning öfver min vistelse i denna stad, vill jag med Guds hjelp
skicka dig ifrån Berlin, dit jag omkring d. 5:te eller 6:te Maj
ämnar bortresa. För att emellertid lemna dig någorlunda
sammanhängande mina åsigter af Österrikes kejsarstad, har jag
bifogat de Supplement-blad du finner när du slår om detta blad;
jag hade i allmänhet kunnat göra mitt bref angenämare och
ordentligare, om jag nu skrifvit om det från begynnelsen och
på behöriga ställen inflätat Supplementerna; men dertill felas
mig tid och framförallt tålamod, isynnerhet som jag mår
temligen illa och icke tål att mycket anstränga mig. Jag önskar
att du ej må finna mina underrättelser förmycket tråkiga och
kärnlösa; skänker Gud mig i Berlin klarare dagar, en
smärtfriare måge och ett mindre lidande nerfsystem, så lofvar jag
ett par bref öfver idel italienska ämnen, och smickrar mig
att dermed kunna ge mina Upsaliska vänner och väninnor ett
icke obetydligt nöje. Genom Fru v. Hellvig vet du
förmodligen längesedan, att jag i Breslau bott hos Öfversten och
Chefen för Schlesiska General-Staben Carl von der Gröben; du
mins visserligen från vintern mellan 1812 och 1813 denne
ridderligt älskvärde officer, som då för tiden vistades i Stockholm.
Han är>sig fullkomligt lik, blott med den skillnaden, att han
ser en liten smula äldre ut och att han är lyckligare än då.
Han har en sig värdig maka (en dotter af den bekanta
Generalen Dörenberg), och lefver med henne och ett par små
vackra barn i en så himmelsk sällhet, att jag icke kan neka,
det jag ofta vid åsynen deraf vattnats både i ögonen och i
munnen. Hon heter Selma och är en Engel; så ser hon också
ut. Dessa begge vänner hafva med omotståndliga band
qvarhållit mig i Breslau från vecka till vecka, och dertill med
förenad makt af ett annat par, Steffens och hans förträffliga
Fru, som väl ej är en Engel, men dock ett af de yppersta
fruntimmer i verlden. Hon har i hög grad både Anmuth und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
