Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
Fredric II rätt, i ett bref, jag mins ej om till Voltaire eller
D’Alembert, der han säger, att det tycka, som hade naturen
snarare ämnat oss till postiljoner än till philosopher.
XXVIII.
Supplement-blad till Anmärkningarne öfver Wien.
Stadens omgifningar och allmänna utseende. På
den sidan om Wien, som jag, från Italien kommande, först
måste se, visa de sista post-stationerna en temligen flack och
enformig nejd, hvilken också synes desto mer intet-sägande, då
man nyss lemnat icke blott Hesperiens milda yppighet, utan
ock det bergiga Kärnthens vildt praktfulla natur. Men från
den närmaste af vägens trenne upphöjningar på den allrasista
stationen är taflan, med den vidsträckta kejsarstaden i famnen
af en måttlig fördjupning, till sin förmån rätt skönt förändrad.
En blick öfver det hela vid afskedsstrålen af den nedgående
solen, som likväl hastigt lemnade plats åt en grå dimma
under det vi rullade ned mot Tull-barrieren, blef oss alltid
oförgätlig. Skada, att årstiden ej tillät mig taga närmare
kännedom af de romantiska bergshöjderna i stadens granskap, med
de kejserliga lustslotten och trefligt skimrande byarne, som
(ehuruväl blott vestigia longe sequentes) erinrade om Arn
o-dalens vänliga Appennin-omfattning, Och då väderleken under
mitt vistande i Wien sällan var klar kora jag ej heller upp i
tornet af S:t Stephanskyrkan, från hvars höjd man vid
fullkomligt skär och ljus luft skall njuta den bästa utsigt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
