Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Stephans-Kyrkan. Denna ärvördiga byggnad, på en
utmärkt skön och rymlig öppen plats, är den vackraste
göthi-ska kyrka jag hittills sett. (Hade vi Svenskar tillräckligt mynt
och en architekt, som grundligt förstode den göthiska
byggnadsarten, så skulle vår Upsaliensiska Domkyrka med lätthet
kunna upphöjas till en af första rangen.) Det vore mycket att
säga om hennes väldiga massor, hvalf och pelare, hennes djerfva
och med betydningsfulla bildsirningar smyckade bågar, det stolta
pyramidaliska i grundformerna, genom hvilket isynnerhet
det beryktade Stephans-tornet är så herrligt, — och det med
den djupaste vettenskap uträknade, mot hvartannat harmoniskt
afvägda i alla hennes proportioner. Invärtes gaf hon mig
dock icke en så stor, så upplyftande anblick och öfverblick, som
jag hade förmodat. Jag påmintes dervid om Venedigs
(byzantinska) Marcus-kyrka, hvars inre, trots allt omfång och
imponerande ålderdomlig prakt, dock meddelar ett intryck af
någonting trångt och beklämmande. Om orsakerna till detta intryck
vill jag vid tillfälle utförligare yttra mig. — På
Stephans-platsen hålla hyrkuskarne till, i långa rader af spann, beredda
att smälla och fara till som Jehu, såsnart någon åklustig
infinner sig. Man åker gerna i Wien, och den larmande
trängseln af vagnar och hästar förekommer fotgångarn besvärligare
än till och med i Neapel, dels derföre att Wiens hufvudgator
ej äro så breda som Strada Toledo, dels derföre att
kuskarne i Neapel köra med mindre bång och liksom med en
ätherisk skicklighet. — När Venedig, der man hvarken ser
åkdon eller hästar, är den sista hufvudstad man lemnat,
förundras man vid första intåget i Wien ej litet öfver den ofantliga
myckenheten af equipager och fiacrer. Öfver Stephans-platsen
och nedåt Grabentorget, förbi die Spicgelgasse (der jag
bodde) och uppåt die Kärnthnerstrasse, är isynnerhet
hvimlet starkt och oupphörligt af åkande och gående. Jag har
der ofta haft mycken möda att armbåga mig fram och rädda
mina ben. — Ingenting var lustigare, än att se den tjocka Fr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
