Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
hoppningar. Jag hor ännu i mitt inre en svår strid att
genomkämpa: Jorden och Himlen, hvar på sin sida, förskjuta
och locka mig på en och samma gång. Dock är väl den sista,
det eviga riket af Guds barmhertighet, mera hållfast att räkna
på. Så förekommer det mig åtminstone, så ofta det lyckas mig
att få gråta, hvarefter det alltid, for några timmar, blir mig
lättare om hjerta och hjerna. Men jag vill ej plåga Dig med
mina griller; så mycket mindre som jag hoppas, att du vid min
hemkomst till fäderneslandet skall finna mig i min yttre Er
scheinung vara blifven mera manlig än förr.
Jag längtar nu rätt innerligt efter denna hemkomst, ehuru
jag icke kan neka, att blicken på den timliga sidan af min
framtid stundom sätter mig i en gruflig förvirring. Att jag
icke vill låta qvarhålla mig härute, genom hvilka förslager och
anbud som helst, lärer Du finna icke blott begripligt, utan
äfven rigtigt. Också Steffens gillar mitt tänkesätt, och säger,
att ehuru personligen angenämt det vore honom om jag
stan-nåde i Tyskland, skulle han dock, om han nu vore i samma
ställning som jag, äfvenledes förkasta allt slags borgerligt
fixerad frivillig landsförvisning. Oaktadt den höga plats han
nu såsom tysk författare intar, har han försäkrat mig att han
ännu esomoftast plågas af bittra samvetsagg deröfver, att han
öfvergifvit sitt fädernesland. Och att det första afgjorda
uppträdandet såsom tysk Litteratör skulle åstadkomma sådana
följder, så väl genom sakens natur som beskaffenheten af min
personlighet, att jag aldrig mer återlände till Sverige annorlunda
än såsom gäst för kort tid, anser Du förmodligen för lika
sannolikt som jag sjelf, ehuru jag derom ej kan öfvertyga vår goda
väninna Amalia. Hon påstår, att jag bör vänta härute, tills
ännu några gamla peruker derhemma hunnit dö, och vissa
olyckstecken på vår politiska himmel, hvilka tyckas bebåda
Sverige en annalkande förskräcklig crisis, kanske passerat förbi.
Men är då min kropp mer odödlig, än perukernas? och i
fall Sveriges undergång eller (hvilket är värre) förnedring
verkligen är förhanden, är det ej min tydliga pligt att nedsvälja
Jtterhom. II Jfi. I, 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
