- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
644

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

644

klokare vänners samråd och godtfinnande, och är belåten med
allt, blott man befriar mig från nödvändigheten att forsörja mig
genom barns undervisning, ett forhållande, som vore för mig
en underskrifven skyndsam dödsdom. Om Gud icke tillåter
mina ögon och öfriga helsa att förmycket försvagas, hyser jag
ett stort hopp om att hädanefter såsom litteratör bli särdeles
flitig och verksam; isynnerhet som jag tycker mig märka, att
min charakter och mitt lynne under de tvenne sista åren för
kafrat sig i mod och driftighet. — Framtiden står föröfrigt i
Herrans hand. —

Jag företager nu snart en påhelsning i Linköping, der jag
har många ungdomsbekanta. Mot slutet af månaden reser jag
med en mängd qvinliga slägtingar till Regna, en romantisk
prestgård längst norr upp i Östergöthland, der Sondéns
föräldrar bo. Sondéns syster, en qvick och älskvärd flicka, skall sti
brud d. 26 dennes, och större delen af min talrika slägt
kommer vid detta tillfälle att der församlas. Hennes brudgum
säges vara en hederlig karl, men många af slägtingarne äro ej
nöjda med hennes val, emedan han är, fastän ung och vacker,
dock endast Bruks-Inspector. Men utom det, att hon verkligen lär
hålla mycket af honom, så är hon tillika 25 år, och har
kanske någongång tänkt, som det heter i en italiensk visa, der en
äktenskaps-mogen flicka beklagar sig:

Già d’anni venticinque
Mi trovo cosl sola;
Vi giuro e do parola,
Mi sento alfin mancar!
De stackars fattiga flickorna få i vår tid, om ock begåfvade
med hundratals förtjenster vanligtvis ej tillfällen att välja bland
många.

Här i orten sjunga flickorna med stor hänryckning Cari
XII:tes Marche vid Narva och Dina ord dertill, och jag har
sjelf här hört dem första gången, med tårar och glädje. Tade,
min redlige Broder! — Tillika är en annan, kallad Carl KHa
Fält-Marche, mycket i mode på de skönas läppar, så att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free