Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
Ack, alltid Nordens söner, återkomma
Från Vallands myrten och från Vallands flärd,
Helst sågo dagen vakna opp och somna
Inom sin barndoms oförgätna verld.
Hvad är den dal, der Arnos bölja milar
Den höjd, der vandrarn Rom och hafvet ser,
Emot det egna hemmets fromma kullar,
Der Makan kysser och der Barnet ler?
Så länge ädla sagors ljud dig tjusa,
Som sutte do vid Waldemaren bord;
Så länge öralikt deras skuggor susa
Kring Saxos och kring Oehlenschlägers jord;
Så länge Freyas altareld ej nekar
Att gifmildt lysa dina timmars lopp:
Står ej ditt tjäll mer skönt bland Herthas ekar,
Än om det flyttades till Capris topp?
Jag ock mig vill en vänlig hydda bygga,
Bland hemmets fnror, högt i Nordanskog.
Der skola englavingar öfverskygga
Den längtan, som mig förr åt fjerran drog.
Der vill jag lysana till Naturens stämma,
Som der, så djup, i ren metallklang hörs;
Och känna varmt den fröjd mig öfversvämma,
Hvars ljusflod ej af vintermörkren störs.
Derför ej blott till helsning handen räckes,
Den hand, som Du i Din så ofta lagt;
Till afsked ock, — ja, till farväl den sträckes..
Det bittraste af alla ord är sagdt! —
Men — äro tid och rum för oss ej speglar,
Der själ för själ sig utan slöja te?
De bref, som Minnets dufva bär, förseglar
En evig Tro med sin välsignelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
