Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof von Dalin, betraktad i kretsen af sina samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Jag minns dock väl de tider,
DS allfor kort du var.
Sa sker! Hvad ljufhet bringar,
Går fort och ändas snart;
Men hvad vårt hjerta tvingar,
Det blir väl längre qvart.
Nu sof i tusen fröjder,
Du högt bekrönta själ!
Hvi vill jag längre dröja?
Jag väntar utan skäl. .
Bort allt, hvaà\ oro retar,
Hvad stim och buller bär!
Bort allt, hvad sömn förtretar!
Min sköna sofver här.
Du sömn, som oro gömmer,
Du, sköna tankars sköt!
Med vackra, ljufva drömmar
Gör hennes hvila söt!
Låt dig ock, tyst, infinna,
Du, Venus’ lilla son;
Och för i hennes sinne
Dess trogne Celadon!
Men vi måste här återgå till den krets, som gällde for det
egentliga vittra författarskapets. Der började mer och mer en
syftning framskymta, att upptukta och leda de vittra
ämne-svennerne, genom någon ömsom undervisande, ömsom
bestraffande fostringsvård. En smnla strängare medvetande om den
dels låga, dels osäkra ståndpunkt, hvarpå det vittra yrket i
allmänhet qvarstod, förde — helt naturligt — de allvarligare af
dess idkare och vänner till bemödanden, att upphjelpa det
genom något slags theori och vetenskaplig disciplin, som skulle
lyfta vitterheten till högre betydelse. Redan före midten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
